En hästtjejs vardag

Surfade som vanligt runt på internet efter hästgrejor när denna sida plötsligt dök upp framför mig. Ett tecken på att jag suttit lite väl mycket framför datorn och borde ägna mer tid åt att rida kanske? ;-)

I brist på annat tänkte jag passa på att komma med lite julklappstips i hästväg och lista de åtta enligt mig mest åtråvärda julklapparna. Den här listan kommer att inrikta sig på saker till hästen. Så här kommer den, utan inbördes ordning. För att komma till sidan där det jag listat finns att köpa, klicka på bilden.

Till hästen:

1. Ergonomiska senskydd från Globus.
Motivering: Till ett pris av 197 :- Kan man köpa dessa snygga och praktiska benskydd. Det förklaras visserligen inte
varför de kan anses vara ergonomiska, men jag antar att det finns en god tanke bakom den formuleringen och hur
som helst tycker jag de såg läckra ut, så de får hamna på min lista!


2. Grimma EQuest - Retro Crystal
Motivering: Snygg grimma prydd med blänkande kristaller. Blir din för 696 :- men det tycker jag den är värd. Passar att
ha kanske främst på tävlingar och träningar eftersom att de är såpass exklusiv, men även snygg om man vill lyxa till
vardagen lite.


3. Pessoa Legacy XPIII sadel
Motivering: Fantastiskt snygg sadel med elegant design. Enligt beskrivningen möjliggör den rörelsefrihet för hästen
och en korrekt balanserad ryttare. Kan helt enkelt inte hitta några som helst fel med denna sadel förutom möjligen
priset. För 17900 :- blir denna snygga sadel din, men det tror jag den är värd om man har råd!


4. Diamant 2 Dressyrschabrak Lamicell
Motivering: Fint quiltat schabrak i en härlig röd färg. Passar lika bra hemma som på träning då det är stilrent men ändå
enkelt. Finns att köpa till ett pris av 265 :-, även i allroundmodell.


5. Stigbyglar med blomsterdekor
Motivering: Har man tröttnat på de vanliga trista stigbyglarna finns det nu stigbyglar i silver och guld som är vackert
dekorerade med blommor. Har dock inte hittat några pris på dessa.


6. HGL fleecebandage
Lite annorlunda men helt klart läckra fleecebandage som verkar hur mysiga som helst. Finns även matchande
fleecetäcke till och jag kan tänka mig hur gulligt det blir att kombinera det. Fyra stycken får man till ett pris av 109 :-



7. Z-Vadderat schabrak
Häftigt hopp/allroundschabrak som blandannat finns i en läcker citrongul färg. Vadderat med Z-an och riktigt coolt
faktiskt!


8. Back on track stalltäcke
Motivering: Används vid hästsjukhuset på Strömsholm för hästar med diffusa ryggbesvär och har en bevisad positiv
effekt (Läs mer på back on tracks hemsida). Dessutom snyggt och stilrent.



Denna önskelista skickar jag för övrigt direkt till tomten i tomteland, törs inte ens visa den för mina föräldrar ... Förresten kom jag på att jag inte har någon egen häst. Det är faktiskt ett litet minus! :-/

Vill bara påpeka att de flesta bilderna jag har i bloggen inte är fotade utav mig. De som går att klicka på är länkade till sidan jag lånat dem från, de som inte är klickbara har jag fotat. Bara så ni vet! ;-)

Haha, vilka puckon, tänker jag när jag ser alla modeslavar och det slår mig hur otroligt mycket pengar de slösar bort på kläder. Idiotiskt att lägga ut flera tusentals kronor på kläder och skor, tänker jag vidare och skrattar tyst för mig själv åt de som inte har vett att låta bli. Surfar in på rytteriet.nu, dreglar över Charles Owen hjälmen och Tretorn ridstövlarna som jag vill ha. Skrattet fastnar i halsgropen, och jag inser att jag faktiskt inte är så mycket bättre själv.

Jag antar att alla prioriterar olika och det är kanske lika bra att jag accepterar det.


Jag skulle inte tacka nej till dessa Tretorn-ridstövlar som Malin Baryard har ett par av och som jag för övrigt tror att hon varit med och designat om jag inte förstått det hela fel.

Nu har jag för tredje gången i mitt liv ridit med sporrar, den här gången på min medryttarhäst. Stod minst en kvart innan och försökte lista ur hur man skulle sätta fast dem på skorna, justerade remmar, gjorde nya hål i dem och så vidare. Nu ser de ut som att de är använda i typ ett helt år fast jag köpte dem i lördags ... Vid närmare eftertanke skulle jag nog inte köpt läderremmar, men gjort är gjort.

Men för att komma till själva ridningen. På ridbanan hade snön packats riktigt fint så att det gick att rida ordentligt där, vilket jag alltså gjorde och jag fick alltså möjlighet att rida igenom ponnyn ordentligt, första gången på ganska länge det gått. Upptäckte till min stora förtjustning att sporrarna inte alls låg och nötte på honom helt tiden som jag fått för mig att de skulle göra, istället var jag tvungen att vinkla foten på ett speciellt sätt för att komma åt honom. Måhända för att jag har skänklarna rätt långt ner på honom, eller för att jag faktiskt lyckats vinkla foten rakt fram istället för utåt som förut, innan jag började tänka på det. Kändes i alla fall bra att kunna förstärka skänkelhjälperna när det behövdes, ponnyn lyssnade bättre när jag krävde sidförflyttning av honom än vad han brukar göra i vanliga fall. Positivt överraskad! Men jag ska ändå tänka mycket på att bara ta till dem när det är absolut nödvändigt, inte sitta och nöta med dem hela tiden och överanvända- då tappar de nog lite av sin verkan till slut ...

Och så börjar jag förstå varför folk går runt med sporrarna på sig hela tiden i stallet, även när de inte rider. För inte sjutton är de enkla att ta på sig om någon trodde det!

Sedan fick jag panikmocka åt två hästar också, upptäckte bara några minuter innan mamma kom för att hämta mig att det inte var gjort. För det allra mesta brukar det vara mockat, men så inte denna gången. Har inte förstått systemet för vem som ska mocka egentligen, förra året var det jag de dagar jag var i stallet. Nu vet jag inte, 99 gånger av 100 är det gjort när jag kommer, så jag har blivit lite bortskämd. Men de gånger det inte är gjort blir jag för det mesta bara glad, jag gillar att mocka ... När jag slipper stressa ihjäl mig, det vill säga.

Jag har hållit på med hästar sedan jag var sju år och kan inte tänka mig ett liv utan dem. Hade det inte varit för ridningen så hade jag inte haft någon anledning att leva över huvud taget, det är hästarna som får mig att gå upp på morgonen, se en framtid även för mig och helt enkelt finnas till.

Därför har jag svårt att förstå vad de som inte är hästtokiga egentligen lever för. Somliga vet nog inte själv det heller, det är förmodligen därför en del blir deprimerade. Jag vet ju att även om jag förlorar allt annat jag har här i livet så kommer ingen någonsin kunna ta ifrån mig ridningen, men tänk den som till exempel bara haft sin pojkvän, och så gör de slut. Vad har den personen kvar att leva för sedan?

Jag skulle vilja få alla att förstå hur fantastiska varelser hästarna är. När jag är i stallet glömmer jag bort tid och rum, när jag sitter på hästryggen rensas alla tankar och jag får leva just här och nu. Alla bekymmer tycks vara bortblåsta och för en stund leker livet. Har man en häst har man någon som är i behov av en, behandlar man den rätt får man tusenfalt tillbaka, kärlek och tillit. Det är en underbar känsla, det går inte riktigt att förklara så att folk förstår vad jag menar, det måste upplevas.

Men om du är en sådan som inte vet varför du lever, ge ridningen en chans vetja! Det är aldrig för sent att börja heller, det är det som är så fantastiskt bra med sporten! ;-)

Kände för att vara lite "barnslig" och spela hästhoppningsspel på nätet i brist på riktig hoppning i sikte. Det jag spelat förut för något år sedan hittade jag dock inte, annars var det ganska verklighetstroget. Men nu hittade jag istället ett spel där man till och med kunde ha rosa häst när man hoppade! Haha.

Idag när jag skulle prova mina nyinköpta sporrar insåg jag att jag inte hade någon som helst aning om hur jag skulle ta på dem! Efter mycket provande fick jag be mamma om hjälp, hon förstod bättre än jag i alla fall men jag är fortfarande inte helt säker på att det blev rätt för det kändes lite konstigt och såg mysko ut!

Sökte därför igenom mina böcker för att finna en instruktion om hur man sätter på ett par sporrar. Ridlära-boken är ju typ ridsportens bibel, så jag var helt säker på att det skulle finnas en förklaring där. Men icke. Inte heller någon av mina andra tolv hästböcker (alltså den samling av böcker jag har hos mamma) gav någon förklaring. Det kändes ganska frustrerande vill jag lova!

För ett tag sedan gjorde jag en lista på saker jag ville göra och uppleva innan jag dör. Många av de sakerna jag skrev ner på listan handlade givetvis om hästar. De allra flesta faktiskt, när jag tänker efter.

Bland annat skulle jag vilja få möjlighet att ensam utbilda en ponny så att den så småningom kan börja tävla med goda resultat. Och även om jag själv inte har åldern inne att tävla ponny när den drömmen eventuellt går i uppfyllelse så kan jag ju alltid be någon annan tävla den åt mig, eller så kan jag för all del starta den i avdelning B på tävling eftersom att det där inte finns någon övre åldersgräns. Visserligen kan jag inte vinna något då, men det skulle ändå vara grymt kul! Sedan skulle jag såklart sälja den så småningom, tänk känslan av att få se en ponny som man själv utbildat lyckas bra på tävlingsbanorna med andra ryttare! Det skulle då få i alla fall mig att känna det som att jag har lyckats.

När ska jag uppfylla den här drömmen jag har? Helst av allt skulle jag vilja ta ett friår när jag gått ut gymnasiet, bara rida och fundera på vad jag vill göra i framtiden. Men jag vet inte, det kanske inte är en sån bra idé?

Anky Van Grunsven gjorde liksom Jan Brin en bra ritt i küren och slog till min stora förtret ner honom till en andra plats. Men hon är bra, så jag kan förstå att hon fick höga poäng, trots att hon bara red sin andrahäst.



Nej, nu ska jag fortsätta titta på küren!

Jan Brink och Briars sista framträdande i globen tillsammans, publiken var i extas och ställde sig upp och klappade. Själv satt jag och grinade framför tv:n.

Janne och Briar är ett oslagbart team, jag beundrar dem. Bara tanken på att aldrig mer få se dem i globen ... Jag får panik! Men Briar är ju sjutton år, så på ett sätt förstår jag ju det också ...

Satt och bläddrade lite i en hästtidning från 2004 och insåg att det var ett rätt galet år. Malin Baryard släppte detta år en singel, och för en klassisk sammetsridhjälm kunde man få betala upp till 900 spänn!

På tal om Malin Baryard Jonsson förresten så vann hon ju tidshoppningen i Globen idag på Tamina, kul med svensk seger! Grand prixen sedan var det Svante Johansson som vann på Saint Amour tror jag, även där svensk seger alltså. Härligt!

Bevis för att du är en riktig hästälskare: Du stiger upp halv nio på en söndag för att se på den tidigaste tv-sändningen från Stockholm Horse Show.

När väckarklockan ringde på morgonen kunde jag för allt i världen inte förstå varför. Skola var det ju inte, någon tävling hade jag inte heller inplanerad ... Så vad kunde det vara? Sedan slog det mig att jag skulle se på tv! Det var kul att komma på det! :-)

Jag har precis en gång för alla konstaterat att mitt liv är ganska innehållslöst, oglamouröst ... Fem dagar i veckan går jag i skolan, 2-3 dagar i veckan rider jag och resten av tiden sitter jag i en buss eller hemma vid datorn. Vad är det för ett liv egentligen?

Jag vet precis hur jag skulle vilja ha det istället, dock finns det olika saker som hindrar att det blir så. Men det är ju inte utan att jag önskar att jag haft någon annans liv, jag skulle gärna vara en omtyckt tränare eller lovande hoppryttare. Bara inte som jag har det nu! Obetydlig, lätt utbytbar, en i mängden ... Man kan väl inte direkt säga att jag jublar.

Egentligen borde jag inte klaga, för jag har haft en himla tur som har det så bra som jag har! Men bara det där att alltid veta att jag kunnat vara vem som helst, att jag inte är särskilt speciell, inte ovanligt bra på något. Det tycker jag är jobbigt!

I sista sekunden upptäckte jag att det på tv 24 sände från Stockholm international horse show. Slog såklart på tv:n och såg på det, är glad att jag inte missade det! Var speciellt imponerad av alla små barn som satt kvar på sina shettisar trots att de små ponnyerna hade sina egna viljor, men allt var otroligt bra.

Maskeradhoppningen gillade jag också, speciellt med tanke på att jag fick se min favoritskådis rida till råga på allt. Häftigt! De mer proffessionella ryttarna sedan red bra som vanligt, men jag är lite förvånad över att jag inte såg Jan Brink rida, för när jag tittade i poänglistan sedan såg det ut som att han varit med (?), var han så bra utklädd att jag inte la märke till honom? :-O

Imorgon sänds det i alla fall också från globen, mest på tv 24 och med start klockan 10.15, missa inte det!

Har nu varit och köpt mig ett par sporrar. Tyvärr blev det bara vanliga i silver och med läderremmar till, men utbudet var inte särskilt stort och silver var den enda färg som fanns så då nöjde jag mig med det. Hoppas de passar nu i alla fall, de verkar ganska trånga och svåra att få på skon, men det är damstorlek på dem så de borde ju passa!?

Idag ska jag nog åka in till stan för att gå i hästaffärer och försöka inhandla mig ett par snygga sporrar. Får se om jag dessutom unnar mig något annat, men jag kan inte komma på något som jag är i akut behov av i nuläget. Har ju liksom tre par (hela) ridbyxor och minst ett par av alla övriga plagg man kan tänkas ha i stallet. Men kanske köper jag ett dressyrspö om jag hittar något jag gillar, alla spön jag en gång hade i en massa olika kulörer har nämligen försvunnit i samband med att jag flyttade, surt med tanke på att jag hade alltifrån blått och vinrött till guld ... Men sån't 'är livet.

Hade velat ha en egen häst nu, för då hade jag skämt bort den med en massa snygg utrustning också (eller okej, skämt bort mig ...). Men när jag bara har medryttarhäst känns det lite överflödigt med sådant. Hmm ... 

Jag måste erkänna att jag verkligen älskar att sitta och titta i hästtidningar, se alla bilder på alla rika hästmänniskor som glassar runt i den dyraste utrustningen och drömma mig bort. Jag kan inte låta bli att önska att jag själv hade det så, med så supersnygg utrustning på mig och en så superdyr och fin häst att det kvittade ifall jag red bra eller inte- vi skulle se bra ut hur som helst tack vare utrustningen. Givetvis vill jag ha det så, vem vill inte det?

Men samtidigt vet jag ju att det inte är utrustningen som avgör hur bra en ryttare rider. Visst kan utrustningen lura ögat och få oss att tro att det är den där snygga tjejen med de snygga designridstövlarna och den superdyra proffshjälmen som rider bäst, att den som har den bästa hästen är den mest talangfulla ryttaren. Men då har man köpt sig framgång. Den bästa ryttaren kan lika gärna vara den som går i sina gamla jodphurs och hjälmen med nött framskärm, som kämpar på med sin häst, möter motgångar men kämpar vidare.

Det är synd att det oftast är de som har en massa pengar som når en plats på världsrankingen och de som inte har så mycket pengar oftast hamnar i skymundan. För de som verkligen kämpar vidare vad som än händer, sätter hästen i första hand och använder justa metoder är de som egentligen borde hamna i eliten.

Allt oftare hör man om dopning i hästvärlden, och vem hade väl trott att man gav hästar anabola steroider i muskelbyggande syfte? Helt vansinnigt! Men inte är det slitvargarna som använder sig av sådana metoder, de är de rika som som vanligt ska ta genvägar till toppen. Jäkla fuskare!