Rösta gärna på mig!
Knappast någon har väl missat att jag varit väldigt sugen på att köpa rosa ridstövlar från Tretorn. Några sådana finns ju som bekant inte, men nu har Tretorn en tävling som går ut på att man ska designa en egen ridstövel. Passade mig såklart jättebra och resultatet ser ni ovan. "Pink dream" såklart! ;-) Rösta gärna på mig här om ni liksom jag saknar en rosa stövel!
Hästägare, känn er lyckliga om någon vill hjälpa
Som medryttare sedan snart två år tillbaka (på en och samma ponny), känner jag mig både grymt ouppskattad och utnytjad. Jag står och betalar en anselig summa pengar, nu för en ponny som inte går att rida pga. fång. Samtidigt får jag förfrågningar från ägaren: "Klockan åtta på morgonen kommer hovslagaren till andra hästen, kan du vara där och ta emot?". Till saken hör den, att det är samma häst jag nyss blivit nekad att rida när jag frågade, eftersom att jag ändå är tvungen att åka till stallet på morgonen tre dagar den veckan och annars bara spruta in en spruta i medryttarponnyns mun.
Borde jag vara tacksam för det jag faktiskt får? Borde jag känna mig priviligerad? Jag gör inte det, eftersom att jag har förmånen att se saken från perspektivet som både medryttare och hästägare.
Om jag utgår från mig själv och den tiden jag var den som var hästägare, var jag då alltid fruktansvärt tacksam om någon över huvud taget kunde ställa upp och rida min häst en enstaka gång när jag inte hade tid. Att ta betalt för det var det ju aldrig tal om, snarare tvärtom i så fall! Jag tror verkligen inte att alla hästägare förstår att det är de som är lyckligt lottade om någon pålitlig person kan ställa upp och ta hand om deras älskade häst. Att medryttaren haft tur, är det ju aldrig någon tvekan om men hur ofta hör man att det är tvärtom? Jag anser att det är ett enormt privilegie att få ha en medryttare som funkar med hästen och som man inte behöver känna någon oro att släppa iväg sin häst med, och hade jag haft det skulle jag ta mycket väl vara på den möjligheten. Speciellt om man själv inte har tid för sin häst sju dagar i veckan borde man väl göra allt för att få ha kvar sin ovärdeliga hjälp? Medryttaren ger dig möjlighet att över huvud ha häst, inte att förakta, så ta en funderare över i vems intresse det ligger att det fungerar?
Att jag sedan anser att man inte över huvud taget ska ha häst om man ständigt lämpar över ansvaret på någon annan, är en annan historia. (Vilket jag får uttala mig om eftersom att jag själv gav upp hästägandet just av den anledningen).
Borde jag vara tacksam för det jag faktiskt får? Borde jag känna mig priviligerad? Jag gör inte det, eftersom att jag har förmånen att se saken från perspektivet som både medryttare och hästägare.
Om jag utgår från mig själv och den tiden jag var den som var hästägare, var jag då alltid fruktansvärt tacksam om någon över huvud taget kunde ställa upp och rida min häst en enstaka gång när jag inte hade tid. Att ta betalt för det var det ju aldrig tal om, snarare tvärtom i så fall! Jag tror verkligen inte att alla hästägare förstår att det är de som är lyckligt lottade om någon pålitlig person kan ställa upp och ta hand om deras älskade häst. Att medryttaren haft tur, är det ju aldrig någon tvekan om men hur ofta hör man att det är tvärtom? Jag anser att det är ett enormt privilegie att få ha en medryttare som funkar med hästen och som man inte behöver känna någon oro att släppa iväg sin häst med, och hade jag haft det skulle jag ta mycket väl vara på den möjligheten. Speciellt om man själv inte har tid för sin häst sju dagar i veckan borde man väl göra allt för att få ha kvar sin ovärdeliga hjälp? Medryttaren ger dig möjlighet att över huvud ha häst, inte att förakta, så ta en funderare över i vems intresse det ligger att det fungerar?
Att jag sedan anser att man inte över huvud taget ska ha häst om man ständigt lämpar över ansvaret på någon annan, är en annan historia. (Vilket jag får uttala mig om eftersom att jag själv gav upp hästägandet just av den anledningen).
De där halvbloden är nog inget för mig
För några dagar sedan satt jag upp på ett fantastiskt snyggt halvblod, en toppenhäst på alla sätt. Men kanske inte för mig. Det var nog ungefär i den vevan jag insåg på allvar att man faktiskt helt enkelt inte passar på alla hästar, hur fina de än må vara. Och att jag, kanske över huvud taget inte ska sitta på den typ av häst som de flesta andra har.
Jag började än en gång längta efter den där nätta lilla nordistravaren jag drömmer om lite då och då. Min typ av häst. För trots allt finns det mycket som är viktigare än höga poäng på dressyrbanorna eller att klättra i klasserna på hoppbanorna. Att hitta, en vän för livet som man trivs med och älskar gränslöst. Som man passar med och hör ihop med.
Det kommer nog aldrig bli jag och halvblodet, inte på allvar. Visst fungerar det väl hyfsat, men det är aldrig någon som kommer se på oss och säga "Gud så bra ni passar ihop!" eller "Det kommer alltid vara ni!"- för så enkelt är det helt enkelt inte, jag känner bara inte den där lyckan när jag sitter upp.
Jag har aldrig heller känt mig så bra som just när jag sitter på en nordistravare. Det är nog inte svårare, än att det är min grej och det jag ska gå emot strömmen och satsa på! Det jag kan som inte ALLA andra gör lika bra.
Jag började än en gång längta efter den där nätta lilla nordistravaren jag drömmer om lite då och då. Min typ av häst. För trots allt finns det mycket som är viktigare än höga poäng på dressyrbanorna eller att klättra i klasserna på hoppbanorna. Att hitta, en vän för livet som man trivs med och älskar gränslöst. Som man passar med och hör ihop med.
Det kommer nog aldrig bli jag och halvblodet, inte på allvar. Visst fungerar det väl hyfsat, men det är aldrig någon som kommer se på oss och säga "Gud så bra ni passar ihop!" eller "Det kommer alltid vara ni!"- för så enkelt är det helt enkelt inte, jag känner bara inte den där lyckan när jag sitter upp.
Jag har aldrig heller känt mig så bra som just när jag sitter på en nordistravare. Det är nog inte svårare, än att det är min grej och det jag ska gå emot strömmen och satsa på! Det jag kan som inte ALLA andra gör lika bra.
