En hästtjejs vardag

Red ut barbacka med medryttarpollen idag, det var länge sedan sist jag red barbacka så jag tyckte det var på tiden eftersom att det endast främjar ens ridning! Själv har jag ridit jättemycket barbacka förut, i början var jag inte så gammal utan minns att jag en gång trillade av sju gånger under ett ridpass på sommarponnyn, en annan gång något år senare åkte jag av i alla fall fyra gånger i snön under ett barbackapass med hal overall en vinter. Men efter dess har det blivit oändligt många fler turer utan sadel lite då och då, och nuförtiden åker jag sällan i backen. Inte ens idag när medryttarpollen blev livrädd för något, gjorde en helomvändning och for upp på en hög snökant så trillade jag av, vilket jag kan tacka min numera väldigt bra balans för.

Under de senaste två åren har jag trillat av endast två gånger. Den första för inte så vansinnigt länge sedan på framridningen till min lokala hoppdebut, ponnyn fick för sig att bocka efter ett litet hinder som han tagit sig över för första gången den dagen, sadeln åkte på snedden och jag åkte i backen men var dock uppe igen fortare än någon hunnit blinka, med ponnyn förvånad bredvid mig fast i tyglarna som jag höll. Andra gången jag föll av var bara någon vecka senare på ett barbackapass på ridbanan. Jag hade halvlånga tyglar och slapp stil, kom i trav (tror jag) och när ponnyn fick för sig att göra en tvärkastvändning gled jag av ganska så odramatiskt. Annars har jag klarat mig från avfallningar trots mycket hoppning på ponnyer som tvärstannat framför hindren utan förvarning. Allt pga. att jag tränat upp balansen såpass bra genom att rida jättemycket barbacka.

Visst, man ska inte rida barbacka varje dag förstås, sadeln finns till för att fördela vikten jämt över hästen och ska inte underskattas. Men någon gång då och då skadar det inte att skippa sadeln och träna balansen. För även om det är skumpigt och ostadigt just då så ger det så himla mycket i längden!

Det finns inga undanflykter för att låta bli, så kasta nu sadlarna och våga prova utan! Börja lugnt, öka fart och arbete succesivt, tillslut kommer du inte ens märka att du rider utan sadel :-)

För övrigt är jag nog en av de få som kan skryta med att jag tävlat dressyr barbacka en gång. Året var 2002, ponnyn var en B och klassen en LD, nivån var klubb och ponnyns sadel hade blivit stulen vid ett inbrott. Men en bra insats, det tycker jag ändå att jag gjorde och jag minns fortfarande hur förvånad jag blev när jag inte blev placerad! Det fanns faktiskt de som trodde jag skulle bli det :-P "Bra sits och balans trots barbackaridning" var i alla fall kommentaren som stod att läsa på programmet jag fick tillbaka sedan. På den gamla goda tiden.

Nuförtiden får man väl såvitt jag förstått inte ens rida barbacka på ridskolor pga. att försäkringen inte gäller om man inte haft rätt utrustning på hästen. Dumt, för det är otroligt nyttigt! Och sedan känslan och självförtroendet man får när man sutit kvar på en häst barbacka fast den kickat, bockat eller när man klarat av att hoppa ett hinder utan stöd av en sadel, det är så otroligt härligt!

Första gången jag tävlade var med min dåvarande sköthäst. Jag var väl kanske 10-11 år gammal och ponnyn var en B-ponny. Jag kan inte direkt säga att jag minns det så jätteväl, men ponnyn var pigg och jag flög av och gjorde en snygg vurpa en bra bit bort efter ett hinder. Det ska väl nämnas att jag inte hoppat så mycket före den tävlingen och jag hade väl inte direkt någon rutin att skryta med!

Ponnyn jag red då tävlas i alla fall flitigt nu med sin nuvarande ägare med en massa vinster och placeringar, så jag är stolt över att ha varit skötare på den! :-)

Har börjat titta mig runt efter potentiella sommarjobb för 2009. Kanske verkar det tidigt att börja redan nu, men det gäller väl att vara ute i god tid. Vill såklart ha ett sommarjobb som har med hästar att göra, allra roligast skulle det vara om jag kunde hamna i ett utbildningsstall för ponnyer, men ska jag vara ärlig har jag inga större förhoppningar om att det kommer bli så. Konkurrensen om hästsommarjobben är stenhård, hur bra man än försöker låta (utan att ljuga) är det svårt att sticka ut från mängden av stalltjejer.

Förmodligen lär jag inte få ett hästrelaterat sommarjobb över huvud taget, om jag ska vara realistisk. Men drömma, det går ju alltid.

Och råkar du behöva en sommarjobbare kan du ju lämna en kommentar i bloggen så hör jag av mig ;-)

Uteritt i mörkret blev det med medryttarpollen idag eftersom att klockan hann bli en del innan jag slutat skolan. Mörkt innebär att jag håller mig till de upplysta vägarna i byn, dvs. i husområden så det är tur att det är ute på 'landet' och ingen klagar på en! Själva ridningen gick i alla fall ungefär som vanligt, till en början lite småjobbig men när jag jobbat honom ett bra tag, lösgjord och fin.

Tror det var i juli (?) jag red någon annan häst än medryttarpollen sist. Får erkänna att det kan kännas lite enformigt ibland, det hade inte skadat att rida lite andra hästar då och då för att variera sig så jag inte glömmer bort att alla hästar faktiskt inte kan ridas på samma sätt ;-) Men jag har gjort mitt val och nu är det som det är, vilket inte är så dåligt det heller om än kanske lite hämnande för utvecklingen. Tror dock jag lär få tid att ta igen det längre fram i livet, om jag inte trillar av pinn hastigt och lustigt :-P

Både igår och idag har jag haft den fantastiska förmånen att rida min medryttarhäst. Igår var han visserligen jättekonstig i stallet, ville inte stå stilla och verkade jättespänd, tror dock att det kan ha berott på att han har överskottsenergi för idag var han mycket lugnare!

I ridningen (uteritt) har det hur som helst blivit väldigt mycket till att ställa, böja och flytta samt göra mycket halter och övergångar osv. eftersom att ponnyn tittade på rätt mycket annat och kändes lite spänd. Så jag fick mest tänka på att försöka få honom uppmärksam på mig och lösgjord. Det fanns mycket annat att titta på, lekande barn och skotrar, men trots det måste jag säga att det gick ganska bra ändå- mot slutet i alla fall!

Såg för övrigt på bilder och videos på en tjej och hennes häst idag. Hästen var jättepigg och spänd, lösgjord var den inte för fem öre. Satt frustrerat och önskade att jag fick ta itu med den där stackars ponnyn och få den ordentligt fin och avslappnad. Visst, jag borde kanske inte sitta och tro att jag skulle göra det bättre än ponnyns ägare ... Men jag tror faktiskt att jag skulle det!

Det finns så mycket okunnighet inom hästvärlden, ungar får dyra ponnyer och allt de bryr sig om är att hoppa högt och vinna tävlingar. Sedan att ponnyerna bara rusar omkring, spända som fiolsträngar, det är inget de reflekterar över- huvudsaken är ju att de hoppar, gärna ofta och ju högre desto bättre. Hur länge de ponnyerna håller kan man ju fråga sig, och hur länge det dröjer innan de börjar protestera mot sin situation.

Men om man skulle påpeka för någon av ponnyungarna att de faktiskt inte rider sin ponny bra, då kan man genast förvänta sig att få en hel drös av dennes kompisar emot sig som berättar för en att denne äger på att rida sin ponny. För huvudsaken är ju att man kan hoppa högt, det är väldigt statusfyllt.

Nej, jag tror på mycket varierad ridning med ständigt lösgörande arbete. Man kan inte sitta och traggla i ett ridhus sju dagar i veckan, man kan inte tokgaloppera ute sju dagar i veckan och man kan aldrig strunta i att jobba för att få sin häst avspänd och få den att arbeta på rätt sätt. Är man inte medveten om detta ska man över huvud taget inte ha häst, något som speciellt många ungdomar inte förstått.

Surfade som vanligt runt på internet efter hästgrejor när denna sida plötsligt dök upp framför mig. Ett tecken på att jag suttit lite väl mycket framför datorn och borde ägna mer tid åt att rida kanske? ;-)

I brist på annat tänkte jag passa på att komma med lite julklappstips i hästväg och lista de åtta enligt mig mest åtråvärda julklapparna. Den här listan kommer att inrikta sig på saker till hästen. Så här kommer den, utan inbördes ordning. För att komma till sidan där det jag listat finns att köpa, klicka på bilden.

Till hästen:

1. Ergonomiska senskydd från Globus.
Motivering: Till ett pris av 197 :- Kan man köpa dessa snygga och praktiska benskydd. Det förklaras visserligen inte
varför de kan anses vara ergonomiska, men jag antar att det finns en god tanke bakom den formuleringen och hur
som helst tycker jag de såg läckra ut, så de får hamna på min lista!


2. Grimma EQuest - Retro Crystal
Motivering: Snygg grimma prydd med blänkande kristaller. Blir din för 696 :- men det tycker jag den är värd. Passar att
ha kanske främst på tävlingar och träningar eftersom att de är såpass exklusiv, men även snygg om man vill lyxa till
vardagen lite.


3. Pessoa Legacy XPIII sadel
Motivering: Fantastiskt snygg sadel med elegant design. Enligt beskrivningen möjliggör den rörelsefrihet för hästen
och en korrekt balanserad ryttare. Kan helt enkelt inte hitta några som helst fel med denna sadel förutom möjligen
priset. För 17900 :- blir denna snygga sadel din, men det tror jag den är värd om man har råd!


4. Diamant 2 Dressyrschabrak Lamicell
Motivering: Fint quiltat schabrak i en härlig röd färg. Passar lika bra hemma som på träning då det är stilrent men ändå
enkelt. Finns att köpa till ett pris av 265 :-, även i allroundmodell.


5. Stigbyglar med blomsterdekor
Motivering: Har man tröttnat på de vanliga trista stigbyglarna finns det nu stigbyglar i silver och guld som är vackert
dekorerade med blommor. Har dock inte hittat några pris på dessa.


6. HGL fleecebandage
Lite annorlunda men helt klart läckra fleecebandage som verkar hur mysiga som helst. Finns även matchande
fleecetäcke till och jag kan tänka mig hur gulligt det blir att kombinera det. Fyra stycken får man till ett pris av 109 :-



7. Z-Vadderat schabrak
Häftigt hopp/allroundschabrak som blandannat finns i en läcker citrongul färg. Vadderat med Z-an och riktigt coolt
faktiskt!


8. Back on track stalltäcke
Motivering: Används vid hästsjukhuset på Strömsholm för hästar med diffusa ryggbesvär och har en bevisad positiv
effekt (Läs mer på back on tracks hemsida). Dessutom snyggt och stilrent.



Denna önskelista skickar jag för övrigt direkt till tomten i tomteland, törs inte ens visa den för mina föräldrar ... Förresten kom jag på att jag inte har någon egen häst. Det är faktiskt ett litet minus! :-/

Vill bara påpeka att de flesta bilderna jag har i bloggen inte är fotade utav mig. De som går att klicka på är länkade till sidan jag lånat dem från, de som inte är klickbara har jag fotat. Bara så ni vet! ;-)

Haha, vilka puckon, tänker jag när jag ser alla modeslavar och det slår mig hur otroligt mycket pengar de slösar bort på kläder. Idiotiskt att lägga ut flera tusentals kronor på kläder och skor, tänker jag vidare och skrattar tyst för mig själv åt de som inte har vett att låta bli. Surfar in på rytteriet.nu, dreglar över Charles Owen hjälmen och Tretorn ridstövlarna som jag vill ha. Skrattet fastnar i halsgropen, och jag inser att jag faktiskt inte är så mycket bättre själv.

Jag antar att alla prioriterar olika och det är kanske lika bra att jag accepterar det.


Jag skulle inte tacka nej till dessa Tretorn-ridstövlar som Malin Baryard har ett par av och som jag för övrigt tror att hon varit med och designat om jag inte förstått det hela fel.

Nu har jag för tredje gången i mitt liv ridit med sporrar, den här gången på min medryttarhäst. Stod minst en kvart innan och försökte lista ur hur man skulle sätta fast dem på skorna, justerade remmar, gjorde nya hål i dem och så vidare. Nu ser de ut som att de är använda i typ ett helt år fast jag köpte dem i lördags ... Vid närmare eftertanke skulle jag nog inte köpt läderremmar, men gjort är gjort.

Men för att komma till själva ridningen. På ridbanan hade snön packats riktigt fint så att det gick att rida ordentligt där, vilket jag alltså gjorde och jag fick alltså möjlighet att rida igenom ponnyn ordentligt, första gången på ganska länge det gått. Upptäckte till min stora förtjustning att sporrarna inte alls låg och nötte på honom helt tiden som jag fått för mig att de skulle göra, istället var jag tvungen att vinkla foten på ett speciellt sätt för att komma åt honom. Måhända för att jag har skänklarna rätt långt ner på honom, eller för att jag faktiskt lyckats vinkla foten rakt fram istället för utåt som förut, innan jag började tänka på det. Kändes i alla fall bra att kunna förstärka skänkelhjälperna när det behövdes, ponnyn lyssnade bättre när jag krävde sidförflyttning av honom än vad han brukar göra i vanliga fall. Positivt överraskad! Men jag ska ändå tänka mycket på att bara ta till dem när det är absolut nödvändigt, inte sitta och nöta med dem hela tiden och överanvända- då tappar de nog lite av sin verkan till slut ...

Och så börjar jag förstå varför folk går runt med sporrarna på sig hela tiden i stallet, även när de inte rider. För inte sjutton är de enkla att ta på sig om någon trodde det!

Sedan fick jag panikmocka åt två hästar också, upptäckte bara några minuter innan mamma kom för att hämta mig att det inte var gjort. För det allra mesta brukar det vara mockat, men så inte denna gången. Har inte förstått systemet för vem som ska mocka egentligen, förra året var det jag de dagar jag var i stallet. Nu vet jag inte, 99 gånger av 100 är det gjort när jag kommer, så jag har blivit lite bortskämd. Men de gånger det inte är gjort blir jag för det mesta bara glad, jag gillar att mocka ... När jag slipper stressa ihjäl mig, det vill säga.

Jag har hållit på med hästar sedan jag var sju år och kan inte tänka mig ett liv utan dem. Hade det inte varit för ridningen så hade jag inte haft någon anledning att leva över huvud taget, det är hästarna som får mig att gå upp på morgonen, se en framtid även för mig och helt enkelt finnas till.

Därför har jag svårt att förstå vad de som inte är hästtokiga egentligen lever för. Somliga vet nog inte själv det heller, det är förmodligen därför en del blir deprimerade. Jag vet ju att även om jag förlorar allt annat jag har här i livet så kommer ingen någonsin kunna ta ifrån mig ridningen, men tänk den som till exempel bara haft sin pojkvän, och så gör de slut. Vad har den personen kvar att leva för sedan?

Jag skulle vilja få alla att förstå hur fantastiska varelser hästarna är. När jag är i stallet glömmer jag bort tid och rum, när jag sitter på hästryggen rensas alla tankar och jag får leva just här och nu. Alla bekymmer tycks vara bortblåsta och för en stund leker livet. Har man en häst har man någon som är i behov av en, behandlar man den rätt får man tusenfalt tillbaka, kärlek och tillit. Det är en underbar känsla, det går inte riktigt att förklara så att folk förstår vad jag menar, det måste upplevas.

Men om du är en sådan som inte vet varför du lever, ge ridningen en chans vetja! Det är aldrig för sent att börja heller, det är det som är så fantastiskt bra med sporten! ;-)

Kände för att vara lite "barnslig" och spela hästhoppningsspel på nätet i brist på riktig hoppning i sikte. Det jag spelat förut för något år sedan hittade jag dock inte, annars var det ganska verklighetstroget. Men nu hittade jag istället ett spel där man till och med kunde ha rosa häst när man hoppade! Haha.

Idag när jag skulle prova mina nyinköpta sporrar insåg jag att jag inte hade någon som helst aning om hur jag skulle ta på dem! Efter mycket provande fick jag be mamma om hjälp, hon förstod bättre än jag i alla fall men jag är fortfarande inte helt säker på att det blev rätt för det kändes lite konstigt och såg mysko ut!

Sökte därför igenom mina böcker för att finna en instruktion om hur man sätter på ett par sporrar. Ridlära-boken är ju typ ridsportens bibel, så jag var helt säker på att det skulle finnas en förklaring där. Men icke. Inte heller någon av mina andra tolv hästböcker (alltså den samling av böcker jag har hos mamma) gav någon förklaring. Det kändes ganska frustrerande vill jag lova!

För ett tag sedan gjorde jag en lista på saker jag ville göra och uppleva innan jag dör. Många av de sakerna jag skrev ner på listan handlade givetvis om hästar. De allra flesta faktiskt, när jag tänker efter.

Bland annat skulle jag vilja få möjlighet att ensam utbilda en ponny så att den så småningom kan börja tävla med goda resultat. Och även om jag själv inte har åldern inne att tävla ponny när den drömmen eventuellt går i uppfyllelse så kan jag ju alltid be någon annan tävla den åt mig, eller så kan jag för all del starta den i avdelning B på tävling eftersom att det där inte finns någon övre åldersgräns. Visserligen kan jag inte vinna något då, men det skulle ändå vara grymt kul! Sedan skulle jag såklart sälja den så småningom, tänk känslan av att få se en ponny som man själv utbildat lyckas bra på tävlingsbanorna med andra ryttare! Det skulle då få i alla fall mig att känna det som att jag har lyckats.

När ska jag uppfylla den här drömmen jag har? Helst av allt skulle jag vilja ta ett friår när jag gått ut gymnasiet, bara rida och fundera på vad jag vill göra i framtiden. Men jag vet inte, det kanske inte är en sån bra idé?