En hästtjejs vardag

Nu har jag för tredje gången i mitt liv ridit med sporrar, den här gången på min medryttarhäst. Stod minst en kvart innan och försökte lista ur hur man skulle sätta fast dem på skorna, justerade remmar, gjorde nya hål i dem och så vidare. Nu ser de ut som att de är använda i typ ett helt år fast jag köpte dem i lördags ... Vid närmare eftertanke skulle jag nog inte köpt läderremmar, men gjort är gjort.

Men för att komma till själva ridningen. På ridbanan hade snön packats riktigt fint så att det gick att rida ordentligt där, vilket jag alltså gjorde och jag fick alltså möjlighet att rida igenom ponnyn ordentligt, första gången på ganska länge det gått. Upptäckte till min stora förtjustning att sporrarna inte alls låg och nötte på honom helt tiden som jag fått för mig att de skulle göra, istället var jag tvungen att vinkla foten på ett speciellt sätt för att komma åt honom. Måhända för att jag har skänklarna rätt långt ner på honom, eller för att jag faktiskt lyckats vinkla foten rakt fram istället för utåt som förut, innan jag började tänka på det. Kändes i alla fall bra att kunna förstärka skänkelhjälperna när det behövdes, ponnyn lyssnade bättre när jag krävde sidförflyttning av honom än vad han brukar göra i vanliga fall. Positivt överraskad! Men jag ska ändå tänka mycket på att bara ta till dem när det är absolut nödvändigt, inte sitta och nöta med dem hela tiden och överanvända- då tappar de nog lite av sin verkan till slut ...

Och så börjar jag förstå varför folk går runt med sporrarna på sig hela tiden i stallet, även när de inte rider. För inte sjutton är de enkla att ta på sig om någon trodde det!

Sedan fick jag panikmocka åt två hästar också, upptäckte bara några minuter innan mamma kom för att hämta mig att det inte var gjort. För det allra mesta brukar det vara mockat, men så inte denna gången. Har inte förstått systemet för vem som ska mocka egentligen, förra året var det jag de dagar jag var i stallet. Nu vet jag inte, 99 gånger av 100 är det gjort när jag kommer, så jag har blivit lite bortskämd. Men de gånger det inte är gjort blir jag för det mesta bara glad, jag gillar att mocka ... När jag slipper stressa ihjäl mig, det vill säga.