En hästtjejs vardag

Jag har hållit på med hästar sedan jag var sju år och kan inte tänka mig ett liv utan dem. Hade det inte varit för ridningen så hade jag inte haft någon anledning att leva över huvud taget, det är hästarna som får mig att gå upp på morgonen, se en framtid även för mig och helt enkelt finnas till.

Därför har jag svårt att förstå vad de som inte är hästtokiga egentligen lever för. Somliga vet nog inte själv det heller, det är förmodligen därför en del blir deprimerade. Jag vet ju att även om jag förlorar allt annat jag har här i livet så kommer ingen någonsin kunna ta ifrån mig ridningen, men tänk den som till exempel bara haft sin pojkvän, och så gör de slut. Vad har den personen kvar att leva för sedan?

Jag skulle vilja få alla att förstå hur fantastiska varelser hästarna är. När jag är i stallet glömmer jag bort tid och rum, när jag sitter på hästryggen rensas alla tankar och jag får leva just här och nu. Alla bekymmer tycks vara bortblåsta och för en stund leker livet. Har man en häst har man någon som är i behov av en, behandlar man den rätt får man tusenfalt tillbaka, kärlek och tillit. Det är en underbar känsla, det går inte riktigt att förklara så att folk förstår vad jag menar, det måste upplevas.

Men om du är en sådan som inte vet varför du lever, ge ridningen en chans vetja! Det är aldrig för sent att börja heller, det är det som är så fantastiskt bra med sporten! ;-)