Fy fan
Fram till inte alls särskilt länge sedan hade jag min fasta åsikt om sporrar. De ska inte användas om man inte har full koll på vad man gör och är en otroligt erfaren och duktig ryttare. Men helst ska de inte användas alls.
Så helt plötsligt sa en tränare till mig att jag borde ha ett par. Jaha, så mycket för de värderingarna. Jag glömde allt och köpte ett par. Sporrar.
Igår kom jag på tävling. Dressyr. Hästen vägrar gå mot läktaren, tjurar och trilskas. Allt jag har i hjärnan är att få fram den till varje pris. Borta är allt annat. Vett och förstånd. LB-debuten (träningstävling) slutar i en helvetesritt. Värst är det för hästen som tvingas gå med en ryttare som inte alls behärskar det där med sporrar i pressade situationer. Ryttaren, är jag. Och som jag skämdes efteråt. Ångrade mig.
Aldrig mer.
Så helt plötsligt sa en tränare till mig att jag borde ha ett par. Jaha, så mycket för de värderingarna. Jag glömde allt och köpte ett par. Sporrar.
Igår kom jag på tävling. Dressyr. Hästen vägrar gå mot läktaren, tjurar och trilskas. Allt jag har i hjärnan är att få fram den till varje pris. Borta är allt annat. Vett och förstånd. LB-debuten (träningstävling) slutar i en helvetesritt. Värst är det för hästen som tvingas gå med en ryttare som inte alls behärskar det där med sporrar i pressade situationer. Ryttaren, är jag. Och som jag skämdes efteråt. Ångrade mig.
Aldrig mer.
Kommentarer
Trackback
