En hästtjejs vardag

Stallbyte. Nu är det efter lite mindre än två år i i nästan bara ett och samma stall, dags att flytta till ett nytt. Medryttarhästen är densamma som alltid, men ändå är det mycket som kommer bli annorlunda. Jag säger inte att det behöver vara på ett negativt sätt, men visst känns det osäkert med alla nya rutiner som flytten kommer att innebära. Att inte riktigt veta vilka oskrivna regler som gäller i trakten. Vart är det till exempel okej att rida, och var går grannarna i taket om man skulle råkas trava förbi?

Sedan är det ju den här prestationsångesten som förnyelsen innebär. Nya människor, som man måste visa vad man går för. För ve och fasa, om de skulle tycka att man var en lat slarver! Nej, nu är det slut på att sopa in dammet i ett hörn, slut på spillet av hö i stallgången och finito med ridning på stallplanen. Sådant man liksom tagit förgivet på det gamla stället, allt sådant kan jag glömma.

Dessutom är det över med sovmornarnas tid. Varannan helig söndag, är det utsläpp av hästar som gäller. Och jag kan bara glömma slökvällar framför tv:n, två hästar ska tas omhand och ridas när jag ändå är där ...

Ha! Som att jag kommer ha tid med allt det där, på EN OCH SAMMA KVÄLL?! Inklusive pluggande av läxor från skolan, projektarbete, middag ...  Jo, medryttarhästens ägare har i alla fall tänkt att jag ska hinna allt detta. Något säger mig att hon får tänka om. Och jag med, som mer eller mindre tagit på mig allt det där jag nämnde. Optimist?