En hästtjejs vardag

Idag red jag ut på ponnyn jag är medryttare på. Snön har lagt sig som ett vitt täcke över norrland och det hade blivit en fantastisk ridtur om det inte varit för att ponnyn inte hade några snöutkastare! Resultatet blev alltså att han fick små snöstyltor under hovarna som gjorde det nog så halt för honom att gå ibland, ansträngande måste det varit också och säkerligen inte bra i längden. Värst av allt är nog att han blev skodd för två veckor sedan, så kanske dröjer det innan snösulorna kommer på plats, men jag hoppas inte.

Själva ridturen blev dock ganska givande trots allt. Var på kurs i helgen och red en halvtimme för tränare vilket gav en del aha-upplevelser för min del. Bara det där med att jag ska tänka på att våga släppa efter på den tygeln han stretar mot och inte vill gå ut på fyrkantsspåret ordentligt, istället för att sitta och streta tillbaka i den, det gör jättestor skillnad- och det till det bättre! Kombinerat med en stark innerskänkel fungerar det nämligen utmärkt. Tänk att det behövs så små saker för att det ska ske en stor förbättring!

Skulle för övrigt åkt till en hästaffär och inhandlat ett par sporrar idag. Ett hjälpmedel som jag länge varit emot så vida man inte är 100% säker på vad man håller på med, men då mer som en slags "statuspryl", icke nödvändig om man verkligen kan rida. Kursen i helgen gav mig dock lite nya perspektiv på saken och jag insåg att det nog ibland kan vara bättre att rida med sporrar än att sitta och nöta med skänklarna så att hästen tillslut kanske struntar i dem. Helt klart värt att tänka på. Men jag håller fast vid att man verkligen ska veta vad man sysslar med för att använda sporrar- stadig skänkel och många års erfarenhet av ridning tycker jag är ett måste och det är tyvärr för ofta jag ser barn/ungdomar som inte alls borde ha det enligt min åsikt. Men det är bara vad jag tycker.


Förmodligen kommer jag aldrig förstå vitsen med 'taggsporrar' dock. Det måste väl ändå vara en statuspryl? För utseendets skull