En hästtjejs vardag

Innan jag blev medryttare på ponnyn jag rider idag, var det egentligen tänkt att jag skulle köpa egen häst efter något år som hästlös och med ytterst tillfälliga medryttarhästar. Men efter att ha provridit några hästar utan att hitta den rätta dök en annons upp på en som sökte medryttare, nyfiken som jag var tänkte jag att det ju inte skadade att provrida, och det har jag aldrig fått ångra!

Grejen när man letar medryttarhäst är att man inte bara kan ta första bästa. De första jag hade innan den jag har nu stod tex. för långt bort, jag tyckte villkoren var för dåliga i och med att jag inte fick hoppa med dem osv. Visst hade jag kunnat nöja mig med det, men jag är glad att jag istället inte gav upp och tog första bästa utan istället vågade tro på att det fanns något som passade mig bättre. Jag hittade då en ponny (perfekt då jag ville ta vara på mina sista ponnyår) som många gånger känns som min egen häst, jag kan inte komma på något jag inte får göra med honom och ser därför inga begränsningar. Faktum är att jag inte förstår hur det skulle kunna vara bättre att ha egen häst när jag har en sådan underbar medryttarhäst!

Jag tycker helt klart att det kan vara bra att bli medryttare som alternativ till egen häst, men då ska man som sagt känna att man är nöjd med villkoren, för visst är livet för kort för att nöja sig med något man egentligen inte alls är särskilt nöjd med?  Är man inte nöjd är det inte ett dugg kul att rida en häst som inte är ens egen, men om man kommer överens med både hästen och dens ägare kan medryttare vara det bästa man kan bli!

För hästägare som funderar på att skaffa medryttare gäller samma sak, man ska aldrig nöja sig med någon som sköter hästen dåligt eller inte passar ihop med hästen du har. Som hästägare kan man ofta välja och vraka bland personer, så ta chansen och hitta den absolut bästa för just din häst! :-)